Gårdagen var den värsta på längre. Började med att pappa och jag åkte ut till stallet. Hon fick äta massa gräs med pappa medans jag fixade stallet. Sen red jag ett helt vanligt ridpass på tjugofem minuter. Hon blev ovanligt hängig och åt inte när jag hade ridit klart. Så pappa skulle låta henne äta lite gräs igen och då la hon sig ner. Vi tog tempern och hon såg bara mer hängig ut. Hon såg spänd ut runt buken och andades tungt. Och inte fick vi tag på någon veterinär heller. Vi ville lugna oss lite också för att se om det blev bättre.

Men efter att ha gått med henne i över en halvtimme, utan förbättring så ringde jag ut distriktsveterinären. Då hade hon börjat bli lös i magen också. När veterinären till slut kom ut så gjorde han en undersökning. Hon hade hög puls, snabb andning och var fortfrande väldigt spänd. Det visade sig att tarmarna satt runt mjälten (om man nu ska förklara det lätt). Det var tydligen rätt vanligt och kunde ha uppstått när jag red eller liknande. Hon fick iallafall en spruta som skulle göra så att hon slappna av och så skulle smärtan försvinna lite.

Var ute och gick med henne mer eller mindre hela kvällen. Min kära vän Dannis kom med massaa gott, betydde hur mycket som helst att hon kom ut. Var ut till stallet både klockan två och fyra i natt, allt för min älskling. Hon var pigg båda gångerna och ville äta. Hur skönt som helst det! Hon har även ätit under dagen idag. Så jag hoppas verkligen det är påväg år rätt håll och att vi slipper åka till strömsholm.

Jag älskar dig min bästa, du skrämde livet ur mig igår. Jag vill aldrig förlora dig. Min stjärna!