Jag har gjort en plastikoperation. Jag skulle snart fylla 16 år. Rätt hemskt att man gör en skönhetsoperation redan i den åldern. Men det var inte meningen att det skulle bli så. Utan det var min sjukdom som satte igång alltihop. Det bröt ner mitt näsben och gjorde så jag fick ett stort hål i nässkiljeväggen. Näsbenet kunde de bygga upp med hjälp av revben, men hålet kommer man ladrig kunna göra något åt. Här får ni läsa lite om hur operationen gick till osv. 

28 September 2009 
Vi  kom till akademiska sjukhuset i uppsala vid elva på måndagen. under dagen så träffade jag dem som skulle göra oprationen, en läkare, sköterskor och narkos lärkaren. jag stod först på listan till att bli opererad på tisdag morgon. under kvällen så fick jag ducha med hibi scrubb, det är en tvål som man har på kroppen och i håret för att ta bort fett på huden. Jag fastade under natten/morgonen.

29 September
På tisdag morgon klockan sex kommer en sköterska in och väcker mig. Då skulle jag upp och duscha igen, men bara kroppen den här gången som tur var. Sen framåt åtta så fick jag säga hejdå till mamma och sen åkte vi ner till operations salen. Ni vet hur ett operations rum ser ut på ett ungefär va? Allt ser väldigt hemskt ut egentligen, mörkt och tråkigt. När jag lagt mig på "sängen/madrasen" så kommer det bara mer och mer folk in i rummet, de stoppa i kanyler i både foten och i handen. Sen fick jag narkosen och de är inte fören då jag förstår allt..att när jag vaknar så ser jag inte ut som innan, den gamla Ida är borta då. Då börjar tårarna rinna. Det enda jag kunde tänka på var Majsan. Tyckte det var så sött när narkos läkaren sa: don´t cry darling! Då börja man ju bara grina ännu mer. Det sista jag hörde var när alla sa hejdå ida.

Fyra timmar senare vakna jag. Jag hörde några sköterskor prata om att mamma var på väg till uppvaket där jag låg. När jag ser mamma komma så får jag bara fram: mamma! Hon sa senare att hon trodde jag var jätteledsen eller hade jätteont. Men så var det inte, utan jag sa: jag vill till majsan! Tänk att en häst kan vara det första och sista jag tänkte på. Jag hade spytt när jag hade kommit till uppvacket, men eftersom jag var lite drogad då så kommer jag inte ihåg det.

Läkarna sa att allt hade gått jättebra både med näsan och revbenet. Operationen hade tagit tre timmar. Men jag kunde fortfarande inte se hur det såg ut eftersom jag hade gips över näsan och två stora tejp bitar över kinderna och pannan. Men jag fick helt enkelt lita på de. Under dem två första dygnen så hade jag en såkallad painbuster till revbenet, det är är som en blåsa som pumpar ut smärtstillande till revbenet hela tiden. Himla tur att den fanns! Jag fick även morfin flera gången för att slippa ha ont. Och morfinet satte sina spår efter sig, för på Onsdagen så fick jag jätteont i magen och det kan nog ha varit det värsta jag har varit med om. Vilken jävla smärta.

Två veckor senare var vi tillbaka till Akademiska för att ta bort gipset. Jag kommer ihåg hur ont jag hade i magen när vi satt och väntade på att få komma in. Men jag var faktiskt rätt lugn. När vi fick komma in i rummet så la jag mig ner på "sängen". De började dra bort tejpen, sen lyfte de bort gipset. Jag fick en spegel i handen. Och där såg jag de, den fulaste näsan i hela världen! Tårarna sprutade och jag ville bara ha det ogjort. Jag kom hem och kände att jag aldrig ville gå ut igen. Men så blev det inte.

Även om det kändes piss så träffade jag mina närmaste kompisar dagen efter. De hjälpte lite, men det kändes inte bra ändå. Två dagar efter det gick jag till skolan, så många blickar, så många frågor. Lätt var det inte. Och det blev inte bättre utav att jag inte fick ha något smink allt i ansiktet och smink gör väldigt mycket. Men ja, efter några månader så började jag trivas mer och mer med näsan. Jag blev van. Näsan var rätt svullen under en tid.

Nu har det gått över ett år sen operationen. Jag är glad att jag gjorde den. Men om det aldrig hade blivit såhär med näsan så hade jag varit så mycket lyckligare. För det blir aldrig riktigt samma som det var innan. Men jag får leva med att det är såhär nu. Jag vill att alla som har planer på att opera sig för en liten sak som den inte är nöjd med ska veta att det är inte lika lätt som det verkar på alla kändisar. Man får fula ärr efter det och det tar lång tid att känna sig nöjd. Så ett tips, tänk efter noga.