Bästa dagen i mitt liv var 1 december 2006. Vi skulle skriva på ägarpapperna på Majsan. Jag håller en massa pengar i händerna. Jag kommer ihåg hur det pirrade i magen påväg ut till armanbo. Det hade aldrig känns så långt ut dit, men nu kändes det som vi åkte i en evighet. När vi kom dit så skrev pappa först på massa papper, som tog ett bra tag. Sen när pappa skrivit på ägarpappret så säger Anette; "Ida, nu är hon din". Jag kände hur tårarna kom, jag var så himla glad. Det var en speciell känsla i hela kroppen. Jag sprang ner till stallet, där stod hon. Min alldeles egna häst, min Merry Annbell. Jag gick in till henne och hon kom fram till mig direkt och såg så glad ut och tårar bara rann. Ååååh, vilken känsla det var. Jag stod där och bara krama om henne och visste att nu var hon äntligen min på riktigt. Bara min! Och ingen kunde någonsin ta henne ifrån mig. Det var den bästa dagen i mitt liv!

världens bästa!