idag har jag varit på min livs första begravning. kan ju säga att jag hade klarat mig bra utan det, fast kändes ändå bra att vara med och säga hejdå en sista gång. det var jättefint! men riktigt jobbigt också.
det värsta var nog när vi dom närmaste skulle lägga varsin blomma på kistan och allan (gretas man) skulle säga hejdå en sista gång.."tack för allt", det var så himla sorgligt just det ögonblicket.
 dom hade varit gifta i 72 år och sen helt plötsligt försvinner den ena, måste verkligen vara hemskt. usch..
efter kyrkan så åkte vi till allan och åt med massa folk. rätt mysigtfaktiskt!

REST IN PEACE