Ånej..inte nu igen. Men jag var så dum och började lyssna på http://www.youtube.com/watch?v=BEtm2TJTP7Y, och den låten påminner så himla mycket om klassen..Kanske inte det där med mamma och pappa, men det kan väl få vara lärarna. Jag förstår om ni börjar bli trötta på mina inlägg om 9e, men ni kan nog inte förstå hur mycket jag saknar klassen. 

Hur häftigt är det inte att vi åkte på klassresa till Rhodos? Hur många gör det liksom? Ni kan ju tänka er fjorton galna, pratglada och alldelses underbara tonåringar en vecka på Rhodos. Det gick ju inte att misslyckas. Vilket vi inte gjorde heller. Jag kommer ihåg när vi satt där i klassrummet i sjuan och vi bestämde oss för att åka på klassresa i slutet på nian. Först tänkte vi att vi kanske skulle åka till grönan eller liseberg..Som alla andra. Men jag tror vi alla kände att det inte var något för oss, vi ville sätta högre mål. Vi började prata om att åka utomlands, spanien eller något liknande. Jag tror inte det var många som trodde att vi skulle lyckas. Men dem hade fel.

Genom att kämpa lyckades vi få in ungefär 90 000 kronor på tre år. Jag kan säga att det var inte lätt, men det var värt det. Helt plötsligt satt jag där på ett plan påväg till Rhodos. Jag hade hela klassen med mig och några föräldrar. Jag visste inte hur den veckan skulle bli, men jag visste redan då att det skulle bli den bästa veckan i mitt liv, och det blev det.

Det är svårt att  förklara hur himla kul vi hade, man behövde nästan vara där för att förstå det. Vi gjorde egentligen inget speciellt där nere..Men vi hade ändå helt galet kul! Jag försökte njuta av allt, men det var svårt att inse att veckan efter skulle vi inte vara 9e längre.

Efter en underbar vecka i Rhodos så satt jag på planet igen, men den här gången påväg hem. Det var skönt att komma hem. Men jag ville ändå inte eftersom jag viste att skolavslutningen närmade sig. Efter att ha varit hemma i en vecka så var slutet här. Den 11 Juni splitrades 9e. Det gör ont. Men jag vet att en dag kommer vi träffas igen allihop, då kommer vi kolla på bilder, prata minnen och allt. Den dagen längtar jag till.



Förlåt, men jag var tvungen att skriva av mig. Hoppas någon orkade läsa allt. Jag är sån här, svårt för att släppa saker och gå vidare. Men som sakt, That´s just the way we roll, That´s just the way I´am.