det är inte alla som vet att jag har en sjukdom och därför skriver jag lite om den här så ni får reda på lite, och om ni undrar nått så är det bara att fråga (:

När jag var ca 10 år så börja min fot helt plösligt svulna så vi åkte till sjukhuset. men de hitta aldrig va det va, dem mistänkte nästan alla sjukdomar. Dem trodde jag var alergisk mot gluten så dem gick ner i magen och så, sen när jag hade vaknat och så, så fick jag lunginflamation. Dem leta efter sjukdomen i ca 1,5 år. Jag hade jätte ont i benen och kunde knappt inte äta nått. Till slut så hitta dem felet, jag hade Wegener's Granulomatos. Det är 2 på miljonen som får den sjukdomen och just jag fick den, alltså en väldigt ovanlig sjukdom. Dem vet inte varför man får sjukdomen och den smitar inte heller. sjukdomen påverkar hela kroppen, sjukdomen angriper ett ställe på kroppen, oftast på överkroppen. Och på mig så angrep det sig på min näsa, det är därför den ser ut som den gör, mitt näsben sjönk in när jag fick sjukdomen, men snart ska jag operera näsan och bygga upp näsbenet, genom det kommer mitt utseende ändras rätt mycket. jag fick äta massor av mediciner, under en tid var dt ca 5 st om dagen. en av medicinerna var kortison, som ni kanske vet så sväller man när man äter kortison, och reagerade människor på, det var det som fick mitt självförtroende att sjunka. men jag har med hjälp av ridningen kunnat bygga upp det. jag tog även spruta i benet varje lördag, helt själv, hemma. men det blev jobbigt så jag fick ta tableter. Varje gång jag mötter en lärkare/doktor så vet dem knappt vad wegerner´s är, och dem som vet vad det är blir riktigt förvånade över hur jag orkar hålla på med hästar och hålla igång. Men det är stallet som får mig att orka. Nu äter jag inte kortison och knappt inga mediciner alls. jag lever ett helt vanligt liv.