idag är det faktiskt två år sedan vi köpte min lilla älskling, tider går verkligen fort när man har kul :)
så idag tänkte jag skriva hur det gick till, när jag hittamin ängel..


året är 2005, i slutet av juni..det började med att jag satte upp en lap på sorf, om att jag sökte en medryttar häst som jag kunde rida och sköta om några dagar i veckan. jag han inte längre än hem för att en ringde. det var anette, ägaren till min nuvarande häst. hon hade varit och ridit i ridhuset på sorf. och hon brukade aldrig gå igenom där anslagstavlan va, men hon gjorde det den här gången och såg min lap. hon berättade att bodde i armanbo, som låg vid saladamm och berättade även lite om hennes häst. jag blev helt till mig, liksom jag hade kanppt vart hemma i 15 min, och det var som en stor chok eftersom flera av mina kompisar letat i flera månader, och jag hittar på första försöket. jag säger till anette att jag ska prata med mina föräldrar och ringa upp senare. jag ringde mina föräldrar som var och handlade, jag var helt toktig så dem skynda sig hem. jag prata lite med dem och så, sen ringe jag upp och pappa pratade lite med anette och så, och vi bestämde att jag skulle komma ut någon kväll.

Vi åkte dit någon dag senare, datumet var 27/6.haha, kommer ihåg att vi inte hitta men till slut kom vi fram. jag kom dit i flip-flopp eftersom jag bara tänkte kolla lite först. vi träffade anette och hennes man niklas. gick ner och kollade i stallet. där i hagen stod hon, Merry Annbell. det riktigt lös om henne, och jag förstod att hon skulle bli en stor del i mitt liv. anette tyckte såklart att jag skulle rida så jag fick låna ridbyxor och hela paketet. sedan börja vi fixa merry annbell, eller majsan som hon kallades.  sen red vi iväg till ett ställe en bit bort. anette red först, shit så fin hon var. men sedan när jag skulle rida så gick det inte alls lika bra. hon var väldigt pigg, mot ridskolehästarna som jag var vann med. jag kommer ihåg att det spöregnade och det gjorde väl inte det hela bättre. men vi bestämde att jag skulle börja rida några gånger i veckan.
 
veckorna och månaderna gick, jag red några gånger i veckan. vi kämpade verkligen, och jag utveklades väldigt mycket som ryttare, med hjälp av anette. jag ville vara mer och mer med majsan, det gick bara bättre och bättre, och jag älskade bara henne mer och mer. vi gjode en massa saker tillsammans, red i stekande värme, iskallt väder, snöstormar, underbara sommarkvällar, jobbiga dressyr/hopp pass.... ja, listan kan bli lååång. Jag måde väldigt dåligt under en tid, och det var majsan som fick mig att orka, hon var mitt ända hopp i livet kan man säga, hon var den jag levde för.

tiden gick, och helt plösligt hade jag ridit henne i 1,5 år. det var en kall dag i slutet av november 2006, jag och anette var ute och red. vi hade ridit klart och började skritta hemmåt. helt plösligt säger anette:
jag har tänkt mycket på dig och majsan. och ni passar verkligen ihop. och nu är det så att jag kankse ska köpa en ny häst och då får inte majsan plats. så nu undrar jag om du är intresserad av henne?
mitt hjärta stannar för stunden känns det som, jag fattar ingenting, jagär helt överlycklig! jag säger att jag såklart vill, men måste prata med mina föräldrar.

direkt när jag kommer hem så frågar jag dem. och dem kan ju såklart inte säga nej. dem vet ju hur mtcket majsan betyder för mig, sen eftersom anette sakt att on aldrig ska sälja majsan så blev det ju lite roligare. pappa ringer till anette och det blir bestämt att vi ska köpa henne. jag fattade inte riktigt att hon skulle bli min, MIN på riktigt.

1 december 2006 åker vi ut till dem. jag håller en massa pengar i händerna. jag är super glad! först går vi in och skriver massa papper. som tar ett tag. sen när pappa skrivit på ägar pappret så säger anette, nu är hon din. och jag känner hur tårarna kommer. jag springer ner till stallet, där står hon. min merry annbell. jag går in till henne och hon kommer fram till mig direkt och ser glad ut, och mina tårar bara rinner. ååååh, shit vilken känsla det var. jag stod där och bara krama om henne. det var den bästa dagen i mitt liv!

2 december 2006 kommer hon till sitt nya hem, fräbrunn. du var så fin när du sprang runt i hagen och vissade upp dig, och gud va stolt jag var. åren gick och helt plötsligt har det gått två år sen den där dagen du blev min. det har varit sjukt kul, men även jobbigt eftersom du fått magsår och kommer få äta dyr medicin hela ditt liv, men det klarar vi, allt för dig. vi har haft en sån himla tur att vi har såna jävla bara personer som hjälper oss, carro och kicki, det är svårt att beskriva hur mycket dem betyder. dem har hjälpt mig att bli en bättre och bättre ryttare, och även hjälp mig myckt med majsan. det tackar jag väldigt mycket för. vi kämpar vidare och just nu sattsar vi väldigt på dressyren.

jag kommer få räkna många år, sen jag köpte dig. för jag kommer aldrig lämna dig. du är världens bästa! det gör inte ett dugg att du inte är en hoppponny, du är bäst ändå. alla minnen finns, och det kommer bli många fler genom åren. du kommer alltid vara min bsta vän.jag älskar dig, min bästa merry anbell.