Igår var vi till strömsholm på det andra återbesöket för att kolla magsåret igen. Var länge sen jag var så rädd. Jag trodde inte det var läkt och visste inte alls hur våran frmatid såg ut. Men tack gode gud så hade jag fel. Hon var frisk, färdigbehandlad och får nu sättas igång ordentligt. Lyckan är total. Min fina kämpe. Jag älskar dig över hela mitt hjärta. 

När jag ser tillbaka på 2012 så kan jag bara tänka på en sak, den som kommer förbli en av dom största dagarna i mitt liv så länge jag lever, studenten. Jag har nog aldrig haft så mycket känslor i kroppen samtidigt som då. Lycka, frihet, spänning, nervositet, osäkerthet och stolthet. Jag klarade av 13 år i skolan. Efter så sjukt mycket slit så hade jag klarat det. Helt plötsligt så var vi klara, vi skulle inte tillbaka. Vi blev vuxna. Och det med en klump i magen. Men trotts det, så kommer jag alltid se tillbaka på den dagen med lycka. 

 

2012 bestod mycket av ångest. Ångest över att lämna skolan, bli stor, jobb, framtidsplaner. ALLT. Det var en stor omställning från att gå i skolan till att börja jobba. Helt plötsligt träffar du inte dina vänner varje dag, du är inte ledig på helgerna/kvällar. Helt plötsligt ska du framstå och uppföra dig som en vuxen person. Söka jobb, få in pengar, betala dina egna saker och allt vad som ingår i att växa upp. Det finns självklart lite positivt i det också, men jag ångrar att jag inte njöt mer av skoltiden, man förstår inte hur bra man har det där fören man slutat. Och jag har även inset att jag aldrig vill bli vuxen, aldrig. Och tänker därför inte bli det heller, bara när det behövs.

 

Nog om all ångest och alla måsten, det hände ju faktiskt bra saker också. Studentveckan kommer jag verkligen aldrig glömma, vilka drägg vi var under den veckan. Och balen var ju en riktig upplevelse, att få ha fin klänning, bli fixad och gå på rödamattan var något som jag lever på fortfarande. Jag fick börja rida en väldigt fin häst som jag är oerhört tacksam för, utvecklades verkligen som ryttare. Min älskade lilla M var självklart också med mig, det blev dock tyvärr inte vårat år. Hon blev sjuk, blev få träningar och tävlingar men dom som vi gjorde var fantastiska. Som tur var så blev hon bättre. 

 

Jag hoppas inte att alla som inte tagit studenten än mår dåligt efter att ha läst detta. Ni kommer förstå när ni sitter i min situation, tills dess.. Njut av varje minut i skolan bland dina vänner, men se även fram emot studenten för det är en upplevelse för sig.