Idag är det hundra år sedan Titanic sjönk. Det osänkbara fartyget som skulle ta över två tusen personer till New York, men som istället sjönk i norra atlanten efter att ha kolliderat med ett isberg. 1514 personer dog och endast 710 överlevde.

Dem flesta har väl sett filmen om Titanic, jag tror jag kan varje scen i den. Jag ryser i hela kroppen av att bara tänka på hela situationen. Jag kan inte riktigt fatta att det har hänt på riktigt. Att folk faktiskt låg där i vattnet och kämpade för sina liv tills dem frös ihjäl. Hur dem inte visste om de levde om fem minuter eller inte, eller att dem inte visste om deras kärlek levde eller inte. Jag blir helt tom inombords.

Ikväll tänker jag tända ljus för både de som överlevde och de som dog. Och såklart, fälla en liten tår för dem också..