nu är iallafall gipset borta. när jag såg mig i spegeln för första gången så kände jag att jag bara ville att näsan skulle vara som förut, att jag aldrig skulle ha opererat mig. men efter föräldrarnas tjat om att det blev bra så känns det lite bättre. bara familjen och carro som har sett och dem har sagt precis samma saker, så får väl lita på dem..men det är inte lätt.

jag är iallafall inte blå/röd, men är lite svullen men det går nog bort rätt så fort. har ett rätt stort skavsår av gipset mitt på näsan, inte så snyggt men det går bort med tiden. men på grund av såret så har jag galet lätt för att få infektioner så måste äta pencilin i två veckor, göra rent det en-två gånger per dag och så måste jag byta handduk till ansiktet varje dag. sen får jag inte sminka mig på två veckor ungefår, känns inte så kul när man ska till skolan och så, men bara att gilla läget.

jag grinade direkt efter att läkarna hade gått ur rummet. usch, jag tror jag kanske hade lite för höga förhoppningar om att det skulle vara jättebra direkt. men förhoppningsviss så blir det bättre med tiden. men nu blir man ju nästan rädd så fort man går förbi en spegel. är verkligen jätteovant, men inte så konstigt eftersom jag inte haft ett näsben på ungefär sex år. får väl se hur det blir till slut, men jag hoppas verkligen på det bästa. för- och efter bilder kommer upp så fort jag känner mig redo att visa.